Standard för programmering av KNX-system
För att säkerställa en strukturerad och tydlig programmering av KNX-system, bör både individuella adresser och gruppadresser följa en fastställd standard. Denna guide beskriver hur du kan tilldela individuella adresser för olika komponenter samt hur du skapar och strukturerar gruppadresser för att möjliggöra effektiv styrning och visualisering.
1. Individuella Adresser i KNX-system
Individuella adresser för produkter i KNX-system bör följa en organiserad struktur, särskilt i mindre installationer som en villalägenhet eller bostad. Vid större projekt, som kontorsfastigheter eller kommersiella lokaler, kan denna standard anpassas, men grundprinciperna bör ändå följas.
Adressuppdelning
I detta exempel används linje 1.1 som bas för adresseringen:
• 1.1.0 – Linjekopplare
Adress 1.1.0 är reserverad enligt KNX-standarden för linjekopplaren, som möjliggör kommunikation mellan olika linjer i systemet.
• 1.1.1 – 1.1.49 – Centralkomponenter
Centralkomponenter, såsom huvudstyrningar och grundläggande systemfunktioner, placeras inom detta intervall.
• 1.1.50 – 1.1.59 – Klimatstyrenheter
Klimatkontroller och sensorer för temperatur och luftkvalitet tilldelas detta intervall.
• 1.1.100 – 1.1.149 – Tryckknappar
Tryckknappar för användarstyrda funktioner, såsom ljusstyrning eller scenarier, placeras här.
• 1.1.150 – 1.1.169 – Närvarodetektorer
Närvarodetektorer som används för belysningsstyrning eller säkerhetsfunktioner tilldelas dessa adresser.
• 1.1.200 – Väderstation
Systemets väderstation placeras på denna fasta adress, eftersom det vanligtvis bara finns en väderstation i installationen.
• 1.1.240 och framåt – IP-gränssnitt
IP-gränssnitt och nätverkskomponenter börjar från adress 1.1.240 och fortsätter beroende på behovet av IP-relaterade adresser.
• 1.1.255 – Ledig
Adress 1.1.255 lämnas ledig för framtida expansion eller reservfunktioner.
Dimensionering och Strömförsörjning
• Maximalt antal adresser per linje: 256 adresser kan användas per linje. Vid större installationer kommer flera linjer att behövas.
• Strömförsörjning: För en 640 mA strömförsörjning kan det vara en bra riktlinje att ha 45-50 komponenter per försörjning, men varje komponents strömförbrukning måste kontrolleras individuellt via datablad. Vissa komponenter drar mer ström än andra, upp till 20, 30 eller 40 mA.
• Extern strömförsörjning: Komponenter som kräver extern strömförsörjning via det gulvita paret kan antingen matas via systemets huvudströmförsörjning, en extern strömförsörjning, eller en separat transformator för att avlasta den totala strömförbrukningen.
2. Gruppadresser i KNX-system
För att skapa en strukturerad och konsekvent KNX-programmering är det viktigt att använda ett tydligt koncept för gruppadresser. Dessa adresser används för att styra funktioner som belysning och andra enheter inom systemet, och deras namngivning bör spegla deras funktion och plats i anläggningen.
Koncept för Gruppadresser
En standard för gruppadresser bör innehålla följande element:
• Våningsplan (ex. P1 för Plan 1)
• Rumsnummer eller namn (ex. R1106 för Rum 1106)
• Typ av enhet (ex. SL för Spotlight, DL för Downlight)
• Kommando (ex. T/F för Till/Från, Dim, Ljusvärde, Ljusvärde status)
Exempel på Gruppadressering
Nedan visas ett exempel på hur gruppadresser kan struktureras för downlights (DL) i ett mötesrum (R1106) på Plan 1 (P1):
| Gruppadress | Benämning |
|---|---|
| 1/2/0 | P1-R1106 Mötesrum - DL - T/F |
| 1/2/1 | P1-R1106 Mötesrum - DL - T/F status |
| 1/2/2 | P1-R1106 Mötesrum - DL - Dim |
| 1/2/3 | P1-R1106 Mötesrum - DL - Ljusvärde |
| 1/2/4 | P1-R1106 Mötesrum - DL - Ljusvärde status |
I detta exempel används 1/2/0 för Till/Från-kommandot för downlights i rum 1106. Efterföljande adresser används för att hantera status, dimning och ljusvärde. På detta sätt kan man enkelt bygga en konsekvent och logisk struktur för varje rum och enhet i KNX-systemet.
Strukturerad Adresshantering
Genom att använda ett konsekvent mönster där till/från-adresser alltid följer samma logik (t.ex. adresser som slutar på 0, 5, 10, etc.) kan man skapa en strukturerad och förutsägbar programmering. Detta underlättar:
• Felsökning: Med en tydlig benämning kan adresser snabbt identifieras.
• Visualisering: Adresserna kan enkelt mappas till grafiska gränssnitt för övervakning och styrning.
• Utbyggnad: Standarden kan lätt skalas upp till större projekt utan att strukturen går förlorad.
Sammanfattning
Genom att använda en tydlig standard för både individuella adresser och gruppadresser i KNX-systemet kan man uppnå en effektiv och skalbar installation. Denna struktur ger en stark grund för både bostäder och större kommersiella projekt, och gör det lättare att underhålla, felsöka och utöka systemen.